Mer än bara en slöja

I Frankrike träder i dag (måndag) förbudet mot att bära heltäckande slöja i kraft. Förbudet gäller alla offentliga platser, som torg, tunnelbana och affärer, däremot inte inne i bilar. Den som trotsar förbudet riskerar 150 euro (knappt 1.500 kronor) i böter eller att undergå en kurs i medborgarskap.
Enligt inrikesministeriet är det cirka 2 000 kvinnor som fram till nu har burit heltäckande slöja.

Ofta har debatten kokats ner till en fråga om rasism och främlingsfientlighet. Även i Sverige har frågan om liknande förbud förts.

Jag vill därför försöka vidga debatten något, utan att ta ställning till den enskildes rätt att utöva sin religion. Istället borde debatten handla om synen på det sekulära samhället.

Naturligtvis ska människor få klä sig som de vill. Att lagstifta om detta är dömt att misslyckas. Däremot väcker lagen intressanta frågor om vilken plats religionen ska tillåtas ta i vårt samhälle.
Enligt en Gallup-undersökning från 2009, så var Sverige världens näst minst religiösa land, efter Estland. Det innebär att huvuddelen av landets medborgare anser att religion och religiösa föreställningar inte ska få påverka samhällets uppbyggnad och styrning. Detta betyder inte att religiöst utövande inte ska få förekomma (där finns förövrigt inte mycket att debattera, eftersom det sedan länge är en grundlagsskyddad rättighet i Sverige), utan snarare att samhället ska utgå från att ingen tro eller icke-tro har tolkningsföreträde.
Det innebär alltså att samhället inte ska inrättas för att tillfredsställa vissa religiösa föreställningar om detta görs på bekostnad andras frihet. Här innefattas inte moskébyggen, till exempel, som säkerligen vissa främlingsfientliga element skulle vilja göra gällande.
Nej, jag menar snarare företeelser som till exempel stamcellsforskning, rätten till abort och homosexuellas rättigheter. I det första fallet handlar det om livsviktig kunskap som tyvärr tillåts begränsas på grund av religiösa föreställningar om livets uppkomst.
I de andra två fallen handlar det om att religiösa idéer tillåts begränsa människors liv.
Men vad har då detta med ett förbud mot heltäckande slöja att göra?

President Nicolas Sarkozy påstod för några månader sedan att ”heltäckande slöja inte är ett religiöst tecken utan ett tecken på underkastelse och förnedring”. Han får medhåll av flera olika kvinnoorganisationer, bland annat ordföranden i ”ni putes ni soumises” (varken horor eller förtryckta) – en rörelse som startades av nordafrikanska kvinnor i en muslimskt dominerande förort till Paris och som kräver respekt och frihet även för muslimska kvinnor – att ”burkan är ett fängelse … denna strategi tvingar de som bär den att underkasta sig och förbjuder deras emancipation”.

Naturligtvis kan ett sådant klädesplagg fungera begränsande för människor, om den tvingas på någon mot dennes vilja. Dock vill jag inte entydigt ta ställning för eller emot slöjan som sådan. Att fördöma den skulle, med min sekulära livssyn, vara alldeles för enkelt och reducerande. I frihetens namn bör det naturligtvis vara helt okej att klä sig i vad man vill, så länge det inte begränsar andra människors frihet.
Här avser jag till exempel en undervisningssituation, där det är viktigt att eleverna kan se lärarens ansikte, eller i samband med läkarbesök.

Att entydigt påstå att Gud finns eller inte finns låter sig inte göras. Därför bör också samhället inrättas utifrån föreställningen att ingen egentligen har rätt.

Ett annat exempel på en viss ängslighet från det sekulära samhället, gentemot religionen är Kulturhuset i Stockholm, som förra helgen lade ned en dansföreställning med feministisk agenda på premiärdagen med motiveringen att besökare blivit förolämpade av föreställningens korancitat. Lena Andersson skriver mycket bra om detta här.

Den ängslighet som Kulturhuset uppvisar här gör mig inte direkt förvånad. Det är så här det sekulära samhället behandlar religion och religionsfrågor. Men samtidigt kanske denna ängslighet inte är så konstig i ljuset av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter röstade igenom den 26 mars 2009, ”Combating defamation of religions” (ungefär ”bekämpning av förtal mot religioner”, eller ”smädelselagar”). En resolution som naturligtvis innebär skarpa inskränkningar i yttrandefriheten.

Samtidigt är det symptomatiskt för ett klimat där religion blir något ”annat”, som inte tillåts mätas och kritiseras på samma sätt som andra delar av vårt samhälle.

Åter till slöjdebatten. Att förbjuda vissa klädesplagg är knappast rätt väg att gå. I ett liberalt samhälle är den typen av inskränkningar inte acceptabla. Det jag har försökt att utveckla i detta inlägg är alltså att Frankrikes slöjförbud är så mycket mer än ett förbud mot heltäckande slöja.

Det är också en tumme i ögat på det sekulära samhället.

Annonser

3 kommentarer

  1. Mattias · · Svara

    ”Att entydigt påstå att Gud finns eller inte finns låter sig inte göras. Därför bör också samhället inrättas utifrån föreställningen att ingen egentligen har rätt.” – Beror på vad du menar. Den som har rätt är den som påstår att några bevis för Guds existens inte existerar, d.v.s. den agnostiske. Det är automatiskt fel, som ännu inte är bevisat rätt. Därmed har även gudsförnekaren fel, såklart. Men vårt samhälle ska bygga på vetenskap och fakta, inte religiös dogm och påhittade sagor. Länder där religionen tillåts påverka lagar och samhällsskick är i princip alltid totalitära och/eller begränsande för den enskilde individen. Därför måste vi också våga stå upp mot de element som kommer in till Sverige från andra kulturer, där detta dessvärre är praxis. De ska absolut inte få påverka det svenska samhället i negativ riktning.

    1. Anonym · · Svara

      Jag menar nog att eftersom det inte finns några tillförlitliga bevis om att Gud existerar så ska vi inrätta vårt samhälle efter detta. Det finns till exempel mycket goda bevis för att evolutionen har ägt rum. Däremot finns inga tillförlitliga bevis som styrker kreationismen. Då är frågan varför samhället överhuvudtaget ska ta hänsyn till den senare hållningen.
      Att till exempel förbjuda abort, endast på grund av religiösa föreställningar är fel. Finns det däremot medicinska argument mot abort ska dessa naturligtvis beaktas. Det är först när kravet på att andra människor ska underordna sig de troendes uppfattning om guds vilja som den här kritiken blir befogad.
      Samhället ska organiseras så, att det är fullständigt neutralt och helt oberoende av vem av oss som har rätt.

  2. Petermodo · · Svara

    Självklart ska heltäckande slöja förbjudas, problemet är vem som ska straffas. Oftast finns en man bakom. ”Naturligtvis ska människor få klä sig som de vill” du skriver mycket utan att nämna råmarluva!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: