Den mytiska bilden av en mördare

Det var den 3 juli 1988 som tre personer mördades på en kyrkogård i Åmsele. Därefter följde en polisjakt genom Sverige som till slut fick sin upplösning i danska Odense. Den långhårige mördaren Juha Valjakkala mytologiserades i media. Unga flickor försökte efterlikna trippelmördaren och skickade presenter till honom.

Ur ett mediedramaturgiskt perspektiv var historien helt ”perfekt”. Hela tiden tillkom nya fakta om den misstänkte mördaren som tillsammans med den unga Marita flydde genom sommarsverige, likt ”Bonnie and Clyde”. Varje dag kunde tidningarna presentera nya uppgifter om den unge mannen med den hypnotiska blicken. Mer och mer framträdde bilden av en övermänniska utan känslor. En manipulatör utan gränser.

Vid stora nyhetshändelser är informationsbehovet oerhört stort. Bomben i Oslo och skjutningarna på Utöya är de i särklass största terrordåden i Skandinavien i modern tid. Att det finns ett nästintill omättligt behov av information är förståeligt.
Det mest konkreta som finns att tillgå vid ett så brutalt brott som ett mord är just gärningsmannen. Men ur ett medialt perspektiv finns det problem och faror i detta. Åmselemördaren Juha Valjakkala framställdes i medierna som en mytisk figur. De fasansfulla brotten utgjorde en fond till den mystiske och nästan suggestiva mediebilden av monstret.

Utan att på något sätt jämföra brotten med varandra (smärta och sorg går överhuvudtaget inte att gradera eller jämföra) finns det uppenbart likheter i den mediala bilden av Juha Valjakkala och Anders Behring Breivik.

Det finns all anledning för svenska medier att iaktta försiktighet när man i detalj dissekerar Anders Behring Breiviks medialt ”tacksamma” bakgrund.
För den bild man presenterar har han i allra högsta grad själv varit med om att skapa.

Annonser

3 kommentarer

  1. Anonym · · Svara

    Juha Valjakkala var vid den här tidpunkten en tämligen liten och klen kille, som efter att ha blivit trängd av ägaren till en cykel han stulit, gick över den gräns han inte borde. Man kan spekulera i att om Valjakkalja varit en kraftig bit hade den ödesdigra konfrontationen inte hänt. Om den mördade pappan varit klenare byggd eller insett att här fanns skjutvapen i bilden, då hade kanske mötet slutat fredligare.
    Sensmoral: Man bör noga överväga oddsen innan man tar till storsläggan.

    Lennart Henriksson

  2. […] måste en sådan intervju göras med stor försiktighet. Jag har tidigare bloggat om hur Breivik redan lyckats dupera medierna att skapa bilden av den mytiske mördaren. Naturligtvis […]

  3. […] gärningsman och medier går hand i hand för att på något sätt föda varandras intressen. Jag skrev bland annat om detta strax efter morden på Utöya för fem år […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: