Om Expressens Persbrandt-publicering

I det senaste avsnittet av podden ”Mattson & Helin” diskuterar de två kvällstidningscheferna en av sommarens mest kontroversiella och omtalade publiceringar.
Jag syftar så klart på filmen där den kände skådespelaren Mikael Persbrandt ses ta narkotika med knarkbrottslingar.
Filmen är en del av en mycket ambitiös och omfattande artikelserie som heter ”Kokain – från festen till döden” som reportrarna Maria Brander, Christian Holmén, Claes Petersson, Anne-Sofie Näslund, Karin Sörbring, och krönikören Britta Svensson har gjort.

Detta är en publicering som jag har funderat en hel del på under sommarens heta dagar, med full vetskap om att jag enbart kan bedöma det som faktiskt har publicerats. Något som så klart gör det svårt att veta vad Expressen har valt bort, hur diskussionerna har gått, vilka kontakter som har tagits med alla inblandade och så vidare och så vidare. Därför avstår jag från att omedelbart peka finger och tvärsäkert slå fast huruvida publiceringen borde ha gjorts eller inte.

Men det är intressant att i podcasten höra dessa erfarna journalister prata om publiceringen. Thomas Mattsson är tydlig med att filmen måste ses i kontexten av den väldigt stora artikelserien och att den inte bara kan ryckas ur sitt sammanhang. Något som Jan Helin menar är en av anledningarna till att Aftonbladet, blev erbjudna filmen för ett och ett halvt år sedan, avstått från att publicera. Det vill säga att de inte hade någon artikelserie att hänga upp filmen på. Filmen funkar inte som ensam nyhet, menar de båda två. Dessutom menar Helin att Persbrandts missbruk redan är känt och att den här filmen inte tjänar till något annat än att bara exponera missbrukaren.

Jag tycker att publiceringen av filmen är problematisk och faktiskt tar fokus från det enormt gedigna arbete som Expressen har gjort med den här serien. Syftet med att visa filmen är, om jag har förstått Thomas Mattsson rätt, bland annat att visa baksidan av det så kallade kändismissbruket. Det som bidrar till att glamorisera missbruket och som gör kändisen till en reklampelare för droger.
Men det tycker jag att Expressen gör alldeles utmärkt ändå, utan filmen, i den här serien. Man berättar om Oliver som dog av en överdos 21 år gammal, om kändisarna som alla har tagit kokain, om barnen i Mexico som dödats av knarkvåldet och mycket mer. Det råder ingen tvekan om att kokainets baksida är betydligt solkigare än dess snövita yttre.

Samtidigt ska man komma ihåg att Persbrandt är en makthavare, även om han inte besitter någon formell makt så ska hans symboliska inflytande inte underskattas. En person som söker offentligheten får vara beredd på en hårdare granskning. Att han i filmen dessutom umgås med gängkriminella och pratar om att ”skalla poliser” gör inte allmänintresset mindre.

Men att Mikael Persbrandt har missbruksproblem är som sagt redan känt. Att han dömts för detta missbruk är också känt. Att han haft samröre med kriminella är också känt. Om allt detta hade varit okänt för allmänheten sedan tidigare skulle läget ha varit ett annat.

Därför tycker jag inte att den kontext filmen nu förekommer i rättfärdigar en publicering. Dessutom har jag svårt att förstå avvägningen mellan integritetsskada för Persbrandts barn kontra allmänintresse. Det är framförallt de som drabbas av den stora publicitetsskadan, inte Mikael Persbrandt.

Filmen visar bara en människa som är hög på kokain. Egentligen ingenting annat.
I min värld är missbruk och drogberoende en sjukdom. En sjuk människa behöver vård och inte i första hand att visas upp på en av Sveriges största nyhetssajter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: